Köksträdgården på taket

Kreativt tänkande när det kommer till våra växthus där vi odlar grönsaker och örter. Vår altan är belägen i söderläge vilket är fantastiskt skönt. Men det är svårt få växtligheten att trivas i denna soliga och mycket varma uteplats. Altan ligger i ett hörn så det är totalt vinstilla och varmt vilket förlänger säsongen. Vi sitter ofta ute redan soliga dagar i mars till långt in på hösten.

Men vi ville ha en köksträdgård också. Då kom vi på att på andra sidan av lägenheten så är det endast kvällssol samt så blåser det lite på vårt tak. Och så fick vi iden om en köksträdgård på andravågen som blir närmare vårt kök också. Första åren testade vi med ett växthus på halvpall och det visade sig att grönsakerna och örterna stor trivdes. Så i år köpte vi en halvpall till för mer odlingar.

Vad odlar vi i växthusen på taket? Jo vi odlar sallad, ruccola sallad, tomater, mynta, rosmarin, salvia, dill, persilja, basilika, någon klöverliknande blomma som går att äta med gula blommor och krasse som växer lite för mycket för detta växthus. Det är första året vi testar krasse. Jag vill ha lite ätbara vackra blommor till matlagningen.

Fördelen med växthus på pall såhär är att det är lättskött. Det är lättillgängligt och fint att titta ut på. Det behöver inte vara så svårt att gå till växtligheter fast man bor i lägenhet mitt i stan.

En trevlig kväll att minnas med god mat, gott vin och gott sällskap! Kollegorna tog med mig på en hemlig middag igår och vi landade på restaurangen Jernbruket i Floda som en avskeds-middag för mig. Så gulligt gjort av dom!

Järnbruket som ligger intill sjön Sävelången i Floda, är en restaurang som är specialist på kött. De är med i White Guide.

Mitt i ett gammalt magasin, en gång tillhörande Floda Järnbruk, har dom murat en vedeldade grill och det är runt den restaurangen drivs. De lagar det mesta av den mat dom serverar där. Kort- eller långgrill. Det spelar ingen roll, råvarorna står alltid i centrum, köttet köps från lokala bönder. Grönsakerna odlar dom antingen själva eller hittar även det hos de lokalt odlarna. Maten presenteras på ett mer rustikelegant sätt på grova skärbrädor. Miljön är rå och naturlig likt maten. Vi satt på träbänkar längst ena sidan av huset med utsikt över sävelången. Det var grönt och vackert så här års och kvällen var riktigt varm och fin. En liten oas från en stressigt vardag.

Jernbruket håller öppet på torsdagar från kl 16.00 och slutar nån gång på lördags natt…

En knapp halvtimmes tågresa från Göteborg ligger Floda. Och strax intill stationen ligger restaurangen.

Adress. Floda Stationsvägen 3. 44830 Floda. Tel:

Att rekommendera. Ett torrt gott picknicksvin i plastflaska. Anakena Sauvignon Blanc 2020.

Aromatisk, fruktig, mycket frisk smak med inslag av krusbär, päron, svartvinbärsblad och citron.

Pris 85kr. Nr 6571 på systembolaget.

Denna våren och sommaren har fått mig att ta mig ut i naturen till fots eller på cykeln en hel del. Jag samlar energi och kraft från naturen. Igår fick jag sällskap av min stora dotter på cykelturen som tog oss till Skår, Västrabodarne och tillbaks till Alingsås. Vi hade med oss Sushibowl, vitt vin och badkläder så det var helt fantastiskt mysigt. Vi har ju haft en riktig värmebölja den sista veckan så det var en varm och ljuvlig cykeltur med en vacker solnedgång vi fick uppleva.

Igår hittade vi en hel del blåbär i skogen också, vilket är en annan härlig energikälla att plocka svamp och bär i skogen. Nu hittade vi inte svamp utan en hel del blåbär. Så till helgen blir det till att ta på oss stövlar och ge oss ut i skogen för att leta efter sommarkantareller. För mig är midsommar startskottet för kantarelljakten och i år blir det inget undantag.

Men nu har det inte regnat så mycket, så det kanske är för torrt ute? Trots brist på regn kan den som vill hitta kantareller på flera platser landet vara möjligt? Bäst trivs svampen i blandskog med björk, gran och tall. Jag tar även med mig hinken för att plocka blåbär annars och det verkar det gott om i år?

Gör en härlig dag vänner

Att minsta någon som står oss nära är svårt. Sorgearbetet kan se olika ut för oss alla.

Jag miste en mycket nära vän till familjen som mer liknat och agerat som min mamma under större delen av mitt liv. Hon kom in i mitt liv under tonåren och har betydd väldigt mycket för mig.

Hon gick bort nu i juni efter en tids sjukdom. I onsdags var det begravning för henne. Det var så overkligt och sorgligt. Det kändes som mattan drogs bort under fötterna på mig en aningen. Jag höll mina barn och man i handen, kände mitt fotfäste igen. Begravningen var vacker, kistan var knall röd och blommorna färgstarka i alla regnbågens färg. Det vad så hon va. Hon var färgstark, levnadsglad, orädd och nyfiken. Men för mig trygg, lojal, erfaren och pålitlig!

Hon var en väldigt älskvärd mamma, arbetskamrat och vän till många. Hon var unik och underhållande med alla sina livshistorier som jag älskade att lyssna på. Hon delade gärna med sig av historier om bla alla de resor hon åkte på. Hon gillade att resa och det gjorde hon ofta och mycket. Hon besökte för mig väldigt udda länder (kanske inte alltid de vanligaste länder och platser). Jag tror att hon har rest och upplevt mycket mer än vad helt vanliga människor inte kan uppnå på långa vägar. Hon älskade människor och kulturer. Hon var totalt orädd. Hon har tagit vara på livet, det va nog inget hon inte gjorde. Hon hade ett inre lugn och godhet som var unikt. Hon talade aldrig illa om människor, hon dömde aldrig någon. Vi som var närmast sörjande hade hört tals om varandra i namn. Så denna dagen då hon begravs står vi där tillsammans för att ta ett sista farväl till Annbritt. Det var en inorm värme att få ett ansikte på alla dom människor som Annbritt många gånger har talat så varmt om. På något vis kändes det som vi alla kände varandra innan vi sågs för första gången eller andra hade inte setts på de närmaste 20 åren. Hon saknades, hon var huvudpersonen i historien på något vis. Hon hade bara talat väl om alla. Och där stod vi, det kändes så sorgligt. Jag hade önskat att det var en fest där vi alla sågs för att fira Annbritts födelsedag och där hon gick runt och var färgglad och minglade mellan borden högst levande. Men så var det inte.

Jag ville så gärna hålla ett tal på minnesstunden efter men jag kunde inte. Rösten höll inte, gråten satt i halsen hela tiden. Det va så mycket jag ville säja men allra mest så ville jag nog säga det till Annbritt själv. Kanske inte just hålla ett tal utan mer tacka för att jag fick ha Annbritt i mitt liv. Och berätta hur mycket hon betytt för mig. Jag tror hon viste det. Men jag skulle vilja säga det i ord till henne.

Jag har mina minnen om Annbritt. Dom minerna kommer leva vidare med mig varmt om hjärtat men också med en enormt stor sorg och saknad. Det kommer komma upp minnen lite här och där i livet så som när jag går förbi Saluhallen i Göteborg. Där vi satt på restaurangen Amanda Boman och åt fisksoppa. Hon älskade att luncha där när hon var i Göteborg. Jag kommer tänka på henne när jag ser blommiga tapeter från Laura Ashley. Eller nästa gång jag besöker hennes favoritstad London. Vi var där tillsammans med min stora dotter för flera år sedan, och vi skulle åka dit igen med min lilla tjej som var Annbritts guddotter. Men det blev inte så, sjukdomen kom emellan. Men hon kommer ändå vara med oss, i våra hjärtan för alltid! Livet går vidare.

Ta hand om varandra!

❤️