.En dagens: Gammal blus, Ny scarf från min favorit Stylesnob Skor (favorit Leo) Bella Moda
.
.
.
De senaste dagarna har jag tänkt en hel del på livet, yrkeslivet, vänner och framtiden. Jag står inför många förändringar. En del har jag valt själv och andra kan jag inte rå över. Människor kommer och går i ens liv. Vissa består och andra försvinner. Allt har sin tid liksom. Man förändras som person av livets innehåll. Man är inte den man var för några år sedan mm. Vissa människor håller man ihop med tack vare vissa situationer. Om situationen förändras så förändras också förhållandet. Det är mycket som snurrar i mitt huvud. Jag har en separationsångest som gjorde mig påmind i dag när jag var iväg på ett möte, ett möte som gick mycket bra för mig. Men det mötet leder också till ett slut för ett annat förhållande i mitt liv på sikt.
.
Jag har haft två personer som betytt mycket i mitt liv. Det är en arbetskamrat från fabriken under (90-talet). Hon hette Carina och var nästan dubbelt så gammal som jag. Men vi hade så himla roligt under ett år tillsammans på fabriken. Vi skrattade och grät oss igenom alla skift vi hade på bandet. Vi jobbade på ackord och sysslorna var väl inte det roligaste. Men jag och Carina monterade på ackord i 8 långa timmar i streck. Vi stortrivdes hela tiden. Vi pratade om allt i livet. Hon hade barn, man och ett radhus. Hon hade nyligen bott i USA och jag var 20 år och hade min man, en Harley Davidson och en massa inbokade resor ut i Europa. Vi var så olika men ändå så lika. Jag älskade att höra historier om hennes liv. Hon var överkvalificerad för att jobba där det visste vi båda två. Våra dagar var räknade och snart skulle hon få det rätta jobbet för hennes utbildning. Och det gjorde det. Vi höll kontakten det närmsta året. Men eftersom vi levde i så olika tidszoner i livet, så visste vi båda två att det kommer att rinna ut i sanden. Jag åkte till USA året efter att hon slutade på fabriken, åt och gjorde de galna sakerna hon hade lärt mig att man skulle göra i detta land. Jag tog min Harley och åkte upp till hennes radhusområde och besökte hennes familj. Vi satt i trädgården och jag och min man berättade om våra resor och hund. Tyvärr så har vi ingen kontakt idag.
.
Min andra person var min före detta chef Kirsten. Också en kvinna som var dubbelt så gammal som mig. Det är/var den vackraste kvinnan jag har sett. Hon kom från Danmark och ägde en liten fin butik här i småstaden. Jag jobbade för henne som dekoratör, inredare och kassa personal på helgerna. Jag stortrivdes att jobba med denna kvinnan. Hon var full av liv och upptåg av ideer. Vi åkte på inköp och mässor i Göteborg. Hon lärde mig om dansk design. Det är hon som lärt mig gillar Arne Jacobsen, Bruno Mattsson och Piet Hein vilket var hennes favorit designer. Hon lärde mig vilka gator jag skulle gå på i Köpenhamn för att hitta de rätta designbutikerna. Jag och min man gick över till hennes flotta stora vita villa på goda middagar som varade i timmar på den tiden. Vi drack vin och pratade om design och om hundar. Denna fina kvinnan hade inga egna biologiska barn så hon hade sin franska bulldogg som hon gav all sin kärlek åt. Jag hade min kinesiska nakenhund Harry på den tiden. Av personliga själv så packade hon sin väska en dag och sålde sin del av huset, och for hem till sitt land igen. Jag tänker ofta på henne då jag går förbi hennes lokal där hennes lilla klädbutik låg med danska märkeskläder. Jag och min man har varit över och hälsat på henne när vår stora tjej var liten. Vi höll kontakten under många år. Men nu har det droppat av de senaste åren. Men jag mötte en av hennes väninnor på ICA här om veckan. Då hon berättade att Kirsten har varit och ringt på vår dörr förra sommaren men vi var inte hemma. Jag blev nästan tårögd av glädje. Denna kvinnan har lärt mig mycket och betyder en hel del för mig. Jag skall ta kontakt med henne i sommar tänket jag!
.
Av de människor vi möter i livet, är det människor som formar oss till den vi är idag. Saker som händer, varken det är gott eller inte. Det finns människor jag önskade att jag aldrig mötte. Det finns människor jag aldrig vill möta igen. Men om jag aldrig hade mött dem så skulle jag inte var den jag är idag. Så jag är ändå tacksam för allt som hänt genom åren. Men vissa människor sätter spår efter sig, och en viss saknad!
.
Jag skriver detta långa inlägg för att skriva av mig lite idag. Jag står inför att förlora en till inom en snar framtid som står mig mycket mycket nära. Jag vill verkligen inte förlora denna människan. Men det är likt de historier här ovan. Och jag vet av erfarenhet hur det kommer att bli.
.
Med tårar i ögonen skriver jag. Jag vet att allt har sin tid!
Kram/Carola
.
Vilka vackra historier du delar med dig av! ÄLSKAR!
♥ Ibland skriver hjärtat:)
Kram Carola
Blir alldeles tårögd av dina fina historier idag! Tänkvärt.
Kram Lena
♥
kram Carola
Underbara minnen. Se det som att du fick något istället för att förlorade något. Vad de gav dig under de åren var ren och skär lycka! : ) Det vill man inte vara utan.
Det har du helt rätt i. Tiden och minnena finns alltid kvar där!
Tack för dina fina ord!
kram Carola
Vilken fin text du skrivit Carola, tack för att du delar med dej. Älskar hur du blandar ytligt och innerligt här inne.
Tråkigt med separationen du står inför, alltid tufft med någon som står en kär, ni har iaf. en himla massa fina minnen skulle jag tro. Och på ett sätt så är hen ju en del av del för precis som du skriver forms man ju av allt man berörs av här i livet, bra som dåligt.
Kram
Goa goa Therese!
Du är den ödmjukaste och snällaste i blogg/instagram världen. Jag gillar din mjuka och eftertänksamma sida. Jag känner igen mig så i dig många gånger. Blir alltid så himla glad när just du skriver här inne. Jag saknar din blogg men det vet du redan:) Ibland kan det blir för mycket bara yta i denna världen men det är det aldrig hos dig!
Jag försöker tänka, – everything happens for a reason. För att inte blir allt för ledsen.
Hoppas vi får till en träff snart i Göteborg!
Skulle vara så himla roligt att ses IRL. Du verkar så himla go.
Kram Carola
Så fint du skriver. Kram Anette
Tack ♥♥♥
Kram Carola
Vad bra du skriver och det är ju tyvärr så att även om man under en period är de allra bästa vänner så kommer livet emellan. Jag känner igen det. Bästa tjejkompisen från när jag också jobbade på fabrik, bästa kompisen som jag lärde känna när jag läste på högskolan. Som tur är så kommer det nya vänner hela tiden men någonstans finns det en liten rymd av saknad efter de där som inte längre är så alldeles nära som de en gång var.
kram Linda
Tack för det fina orden. Det är som du skriver, tur är att det kommer nya vänner hela tiden:). Jag skall tänka på det. Det påminde en man mig om här om dagen också då jag berättade hur jag kände inför det som komma skall.
Livet går vidare helt enkelt ♥
Jätte stor kram Carola
Å du skriver fint! Visst är det så att man påverkas starkt av en del människor mycket mer än andra. Och kanske många fler som man känner ”det” med men av olika skäl inte kan bygga en mer utvecklad relation med. Jag står själv inför en sån där separation snart med ett gäng människor jag gillar skarpt, just det ogillar jag! Kram
Visst är det jobbigt när man står inför en spepration som inte är önskad. Men en arbetskollega sa en sak till mig, han lade handen på min axel och sa, -Det är nog meningen att du skall gå vidare i denna fråga. Då jag försöker tänka everything happens for a reason.
Tack för dina värmande ord!
Kram Carola
Så fint du skriver, jag blir rörd och berörd. Tack för att du delar med dig av dessa känslor! Jag är själv där, på en väg där vänskap skiljs åt, men där minnen består. Som Carola ovan skriver – ”Ibland skriver hjärtat”. Fint. Kram Eva
Å så fint du skriver Carola och jag känner igen så mycket i din text…separationer är ju så olika och i olika relatoiner – förhållanden, vänner och annat. Med mitt bagage just nu och den jobbiga våren så sitter jag också här med tårar i ögonen och är så kluven i det jag bearbetar. Sörjer och är så arg och ledsen samtidigt över hur någon som stod mig så nära kunde agera som han gjort…Hoppas vara över det värsta snart.
Många många kramar till dig♥