Det jag ska berätta nu är faktiskt sant! Det låter helt galet, men vad ska man säja? Allt händer av en mening!
För ca 10 år sedan så gick jag på Kungsgatan i vår lilla småstad med min man, stora och lilla dotter. Vi hade mist vår andra nakenhund Harry två år tidigare. Vi hade talat om att skaffa en ny hund men inte riktigt varit aktiva på den fronten då vår lilla dotter bara va runt två år och vi tyckte att vi hade fullt upp.
Den här dagen då vi gick på Kungsgatan stannade vi upp utanför en lite tebutik där dom säljer goda klubbor, vår stora dotter skulle få köpa sitt lördagsgodis och vår lilla dotter hade aldrig fått smaka på godis, vi var väldigt duktiga på den fronten med vår andra dotter. Men jag tyckte att nu var det dags att ge henne en klubba, men det tyckte inte min man (pappa). Så vi stannade upp utanför butiken och diskuterar hur vi ska göra. Och det var väl tur det! För på andra sidan av gatan kommer en kvinna som heter Anita med en liten otroligt söt hund som heter Lotta. Jag kände inte denna kvinna eller hunden. Men i det ögonblicket blir jag helt knäpp, går över till denna damen med hunden, jag hälsar och presenterar mig för kvinnan. Sedan sitter jag på gatan och pratar bebisspråk med hunden, jag klappar, skrattar, berömmer hunden. Jag ställer mig sedan upp hör mig själv säja, är hunden till salu? Det hinner inte gå några varv i huvudet innan jag säger det utan jag hör mig själv säja det och blev förvånad över att mina känslor kan prata ? Min jordnära man som står bakom mig med två barn som skäms över sin mamma försöker släta över vad just hans fru sagt, sträcker sig fram till damen och ger henne ett visitkort med orden, behöver ni hundvakt någon gång så är det bara att ringa oss. Vi är vana vid den här hundrasen och gillar rasen.
Jag ställer mig nu upp på benen igen och tittar irriterat på min man och tänker, vad fan säger ha? Jag vill köpa hunden! Jag finner mig och känner att detta är helt sjukt! Men jag kände direkt att det är min hund! Kvinnan är artig och ler och Lotta viftar på svansen och gillade mig direkt.
På vägen hem med familjen så talar jag bara om min nyfunna hund Lotta. De är artiga mot mig och ler mot mig.
En vecka senare träffar jag henne nere vid brevlådan när jag ska posta kort. Jag fullkomligt skiner upp och säger,- känner du igen mig? Anita svara, jodå. Jag tänker snabbt (tro fan det, vad pinsamt!) men jag fortsätter. Behöver du hundvakt snart och ler stort. Lotta viftar på svansen och är överlycklig över att se mig igen, jag klappar henne och känner igen, herre gud det är min hund. Antingen håller jag på att bli galen eller så är jag typ synsk?! Jag går hem och känner på riktigt en klump i halsen av sorg. Jag har hittat min hund Lotta, hur gör jag nu?!
Det går två veckor till och en kväll ringer telefonen. Hej Carola det är Anita, Anita med hunden Lotta. Jag avbryter henne och svarar snabbt, – hej jag vet vem du är. Mitt hjärta börjar slå fortare och jag är ivrig och kan inte vänta på vad hon ska säja. Hon fortsätter med att fråga om vi kan vara hundvakt till helgen som kommer. Jag hör mig säja högt och tydligt JA GÄRNA!!!
Lotta kommer på fredagen, tro mig när jag säger att allt var som om detta va meningen. Lotta hoppar upp i mitt knä där jag sitter i vår trappa i hallen. Hon lägger sig på rygg i min famn direkt och vill bli klappad på mage. Jag hade varit nere i förrådet och letat fram de hund sakerna jag hade. Så hundskålarna stod på sin plats redo med mat jag hade köpt dagen innan hennes ankoms. Lotta sov i min säng från första dagen, hon delade kudde med mig. Hon satt i knät hela dagen då jag var still ? Hon lekte med barnen, åkte dockvagn och hade dockkläder på sig. Det var som hon alltid hade levt i vår familj. Hon stor trivdes och vi med henne.
Sedan kom söndagen, då Anita skulle hämta hunden på kvällen. Jag kände den där klumpen i halsen igen. Nej ta inte min hund ifrån mig. Lotta stortrivdes och mådde riktigt bra i vår familj direkt. Dörrklockan ringer… där stod hon. Min man öppnar dörren och jag sitter bakom han i trappan med Lotta i famnen, barnen står bakom mig och klappar Lotta över min axel. Lotta ligger tung i min famn, hon vill inte lämna oss det känner vi alla. Jag pussar Lotta på kinden för att säja hej då, då hör jag Anta fråga mig – har det gått bra? Min man svarar då jag är gråtfärdig men vill absolut inte visa det! Det är ju för fasen hennes hund. Har jag tur så får vi vara hundvakt fler gånger.
Nu kollar Anita på mig och Lotta, hon säger,- vet ni var jag ser att hon har det riktigt bra hos er och att ni skulle bli en fantastisk familj till Lotta. Ni får henne om ni vill.
Nu känner jag att mina ögon börjar bli tårögda, mitt hjärta börjar slå fortare igen. Jag frågar, menar du verkligen det? Får vi hunden?
Hon berättar då att Lotta har bott i en familj i 6 år, den familjen skilde sig och kunde inte behålla Lotta då hon fick komma tillbaks till sin uppfödare som är Anitas kompis. Anita tog Lotta för ca 2 månader sedan mest för att avlasta sin goda vän som hade många hundar vid den tiden. Och Anita själv gillade att känna dig fri så när jag kom fram till henne på Kungsgatan, brevlådan så kändes det som ett täcken.
Så efter den dagen så fick Lotta sova på min huvudkudde resten av sitt liv. Hon fick ett pass så hon kunder resa runt om i Europa med oss i husvagnen. Hon fick åka dockvagn, fick fina märkeskläder att ha på sig efter de olika väderlekarna. Hon blev klappad hela dagarna och totalt överöst med kärlek. Hon blev en med familjen från första stund och Anita blev vår hundvakt när vi behövde.
Det är verkligen en vacker saga som är sann ur våra liv!
Ha en fortsatt fin helg❤️
Kram Carola
