Tur och retur Dalarö

Här äter vi min livs bästa glass. Jag har aldrig varit någon glass fantast, men här ute på Dalarö åt vi en glass som vunnit guldmedalj både 2016 och 2018 i glass och silver 2017. Glassen kommer från kalasglass och den finns att köpa på några ställen här i Stockholm. Klart min/vår bästa glass vi ätit, så naturligt rena i smakerna. Vi testade smakerna pistage (vilket var min favorit) äpple/kanel, hasselnöt ( den smakade som Nutella, helt fantastisk god!) salt karamell och cappuccino. Värt att testa om ni kommer ut till Dalarö eller Stockholm?

Vi tog en dagstur till Dalarö för att återuppleva gamla minnen. För ca 9 år sedan köpte vi för första gången i våra liv röktaräkor här ute på Dalarö i en liten fiskeaffär. Det var en upplevelse som vi minns, det var här vi förälskade oss i just rökt mat.

Barnen var små, vår lilla tjej var 2 år och vårt stora 6 år. Vi hyrde in oss på ett vackert hotell som hette Bellevue, det var ett gammalt stort vackert hotell. Det är den vackraste hotell jag någon sin bott i. Den var romantisk, pampig och lite adlig. Vi hade hyrt in oss en weekend och kom upp sent en torsdagskväll. Väl framme i receptionen hade det blivit dubbel bokningar så det fanns inget rum till oss. Efter några samtal fram och tillbaka så fick vi en jätte stor svit som låg längst upp i hotellet. Rummet var jätte stort med bubbelbadkar, utsikt över hela båtbryggan och havet som låg nedan. Detta hotell låg på en höjd. Den helgen skapade vi massa minnen, vi kändes så unga och barnen så små. Vi satt på hotellets brygga om kvällarna och drack vin och såg solnedgången. Hela helgen var så romantisk. Jag och vår stora tjej öppnade takfönstret från vårt stora hotellrum och ylade som vargar varje kväll innan vi skulle sova. Det var en rolig sak vi gjorde den helgen. Hon var bara 6 år då, men hon minns det ännu idag.

Vi åt mat i restaurangen och personalen var väldigt trevlig och personliga. Vi kände oss mycket välkomna och uppskattade. Jag minns frukostarna som vi åt tillsammans ute på den stora terassen. Porslinet var vackert och personalen plockade fram lite frukost i taget för det var en mycket varm helg, likt den värmen som är nu. Det var getingar runt barnens syltmackor och jag hällde upp te i min kopp ur en gammal fin silver tekanna.

Nu stod vi framför detta hotell igen, 9 år senare. Barnen har blivit stora och en hund i famnen. Vi hade tänkt äta mat på den vackra baksidan av hotellet. Se på båtarna som brukade lägga till vid bryggan. Detta hotell var mycket populärt om somrarna. Men när vi närmar oss hotellet så ser vi ett övergivet stort vackert hus stå helt öde. Det hus där människor gått in och ut, det hus som skapat upplevelser och minnen för människor. Det hus som står där vackert längst upp på kulle som ett smycke för hela Dalarö. Huset såg ledset ut och så kände vi hela familjen där vi stod framför detta stängda hotell. Nej, skrek hela min kropp men jag fick inte fram ett ljud. Jag stod där tyst och kände att saker är inte för alltid.

Men minnena, känslan och den kärlek vi kände för vår weekend i Dalarö på detta hotell för 9 år sedan finns kvar inom oss. Den lever kvar! Huset Hotell Belevue finns kvar men väldigt ensam och övergiven. Men en dag kommer någon ge den, den kärlek det huset förtjänar!

Vi åkte där ifrån in till glassbutiken och tröstade oss med vår livs godaste upplevelser inom glass världen.

Dalarö ger oss alltid fina minnen.

Vi fortsätter njuta vår semester här uppe i Stockholm.

Ha en fin dag vänner, ses senare!

Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *