Som jag nämnde tidigare så åkte vi till viss del av denna resa i Pluras fotspår ur programmet Mauro och Pluras tågluff. Första besökte vi ostron metropolen Cancale och sedan åkte vi till grannstaden där vi tåg en hästfärd ut till vackra Mont-Saint-Michel vilket är ett kloster i departementet Manche, Basse-Normandie vid gränsen till Bretagne i norra Frankrike.
Det slottliknande komplexet med kloster och klosterkyrka ligger högt uppe på ett berg på halvön Mont-Tobe mitt ute i Atlantens vatten. Då och då blir Mont-Tombe till en ö i och med att tidsvattnet översvämmar den naturliga landbron som förebinder klostret med fastlandet. I omgivningen finns det enbart låga slätter samt lera på Atlantens botten, som emellanåt dyker upp ur vattnet, vilket gör Mont Saint Michel ännu mer häpnadsväckande. Att denna platsen är en av Frankrikes mest populära turistmål med runt 3 miljoner besökare varje år kan jag förstå då det var en fantastisk upplevelse att åka hit ut.
Det finns ingen diskussion om det unika vid klostret och resten av halvön, men själva viken som de befinner sig i står i en klass för sig själv. Få andra platser är skillnaden mellan ebb och flod så monumental som här: den kan nå upp på hela 15 meter! Det hela går så snabbt att det jämförs med en häst i full galopp, och det är en nästan otrolig upplevelse att titta på. Av samma anledning är det också extremt farligt att ge sig ut i viken vid lågvatten, när allt verkar lugnt och man tror att man kan traska flera kilometer ut till havs på den torra sanden. Vill man ta promenader på den torra havsbotten, bör man bara göra det i sällskap med lokala guider (vilket man kan se att många gör där ute).
Man kan komma ut till detta kloster på flera olika sätt. Man kan gå, cykla över bron men det går också gratis bussar fram och tillbaka. Men vi valde att ta häst och ut för att få den där rätta romantiska känslan. Iden fick jag från programmet Mauro och Pluras tågluff 😉
Kram<3