Vår älskade änglahund, vår Lotta ❤️ Ni som följer mig på Instagram vet nog att vår Lotta lämnade oss den 15 dec.
Sorgen är så enormt bedövande och allt har och är fortfarande upp och ner här hemma. Hon blev 15 år och 7 månader. Hon blev allt sämre under hösten, åldern började ta ut sin rätt och vi trodde vi var beredda på vad som komma skulle. Men man är aldrig beredd på att bli lämnad. Sista veckan hade hon orolig mage och gjorde inne och började dricka mer och mer samt äta mindre. På söndagen så viste vi att nu är det dags, vi satte oss i bilen och körde ner till Göteborg sent på söndagskvällen. Hon var inte rädd, hon led inte hon kände sig trygg i vår famn när hon somnade in. Vi satt länge kvar med henne när hon lämnade oss.
Det är den här stunden vi har fruktat en längre tid. Det har tagit på oss alla.
Men vilken personlighet denna Lotta hade. Hon var glad, snäll och anpassningsbar, bestämd och väldigt sällskapssjuk. Hon trodde hon var familjens lilla bebis. Hon ville bli vaggad i famnen, hon hängde som en bebis som ska rapa på axeln, hon klättra upp och krama mig runt halsen. Hon älskade långa promenader de dagar då det var varmt ute och när det regnade så kissade hon mot första bästa träd och ville gå hem. Hon älskade att sola i solen, ligga på rygg och bli kliad på mage. Hon gillade att resa, hänga på familjens utflykter. Hon åt gärna på bordet. Hon älskade barn och människor men inte intresserad alls av andra hundar (dom kan ju inte klappa henne på magen?) Hon var så snäll, skällde inte på andra så där jobbigt. Hon gillade läget i alla lägen. Hon var trygg och stabil vår Lotta.
Med åren föll tänderna ut en efter en och tungan visade sig mer och mer, det blev en del av hennes personlighet. Hon var cool!
Det gör ont när man mister sin älskade älskade vän! Jag hoppas du har det bra där du är nu och att du träffar morfar och att han ger dig den kärlek du förtjänar.
Vi lever vidare med minnena av Lotta ❤️
Kram