Tycker att det är dags för lite ärligt och härlig här på bloggen igen. Blanda livets allvar med glamour och vackra ting. Idag blir det lite allvar och det är dags att tänka till på livet igen!
Att vara 40+ är lite tråkigt måste jag erkänna. Jag har inget att klaga på direkt, jag har familj, barn, man, hund, ett fint hem, husvagn och nu är jag mitt uppe i att utbilda mig. Men allt är så där lagom i mitt liv. Det händer liksom inget! Mina vänner är så där lagom, och vi bjuder hem och blir bort bjudna på middagar och kalas. Men jag saknar det där lilla extra ni vet. Det där galna och roliga. Alla mina vänner är så där lagom mellan mjölk för tillfället, det är liksom småtrevligt och super mysigt att ses men jag vill ha något mer. Kanske är det bara jag som känner så här? Men jag skulle vilja hitta en vän som är lite galen och kan tänka sig att åka till Stockholm över dagen och ta en lunch på Diplomat eller på sköna restaurangen Grodan (vilket är min favorit lunch ställe) och dricka drinkar på Eriks Gondolen med mig för att senare ta natt tåget hem. Eller en vän som som bara kan släppa loss lite och gå en bar runda i Göteborgs på nattklubbar.
Denna åldern kan ju vara hur skön som helst, tänker jag. Barnen är relativt stora vilket innebär mer fritid för oss föräldrar. Man kan lämna hemmet med gott samvete då man vet att mannen inte får det så kämpig med nattning och skrik. Men ändå händer det liksom inget?? Det är härligt att träffas med familjer och barn och vi har goa vänner, men 😉 Känns som det är en period i livet då det är lite extra präktigt och människor har lite svårt att slita sig från alla sina måsten?
Jag satt och prata med min goa vän Annika här om dagen om detta och allt annat i livet. Och hon sa till mig att det är nog så att jag är i en förändrings fas i livet, och ja, kanske är det så?! Jag känner att jag vill nog utvecklas och uppleva nya saker. Jag vill gå vidare, skratta och göra galna saker på egen hand i bland. Det innebär inte att det är dåligt i mitt familjeförhållande, vi har det bra som en familj! Men jag talar om att vara en kvinna. Det är många år som vi kvinnor tappar bort en del av oss själva då vi går in i mammarollen till 110% och mer än så. Vi är gravida, ammar, mammaledig och vi är super mammor i småbarnsåren och någonstans så försvinner en liten del av oss själva i detta. Det är helt underbart att vi kan få barn och att vi har möjligheten att få vara med våra älskade barn och familjer. Men nu känner jag att när de är större så finns det tid för mig att göra lite annat på egen hand någon gång. Det gäller bara att hitta vänner som är på samma plan!
Är det någon som känner igen sig?
Puss & Kram<3
Bra text det där, jag känner precis igen mig , blir 31 i år med 2 småbarn. Trivs bra så sett, har det bra med familjen som du skriver men saknar mig själv lite grann som jag var förr. Så där spontan. Brukade ta en shoppingtripp över dagen till London ex, eller som du säger bara sticka iväg så där och göra något. Känner det blir allt för sällan i mitt liv nu för tiden. Men skönt att det inte bara är jag som har sådana känslor på ett sätt 🙂 Fortsatt trevlig fredag
Men Gud vilket härligt inlägg ändå Carola! Jag får nog säga att jag trodde att du kanske var som handen i handsken i det ”präktiga perfekta familjelivet”. Det kan säkert vara så att du är i ett utvecklingsskede i ditt liv, och vill hitta dig själv ännu en gång. Och det är häftigt att du vågar känna och leva ut det, för jag tror att håller man tillbaka här så stannar man i utveckling och kanske blir lite bitter på kuppen.
Och jag förstår hur du känner och vad det är du pratar om, även fast jag ligger några år efter dig.
Stor kram